2006-04-06 23:56 #0 av: johan

Nu är det på mig de är avundsjuka. Nu är det jag som är en liten prick. Nu är det jag som swischar ned i lössnön dit liften inte kan ta dig. Nu är det jag som klättrat upp på Norddalstoppen i Riksgränsen för att få orörd snö utan vare sig helikopter, stighudar eller kondition som en bergsget.

Norddalstoppen sedd från backenNorddalstoppen gör sig påmind var än du är i Riksgränsen. Den står där och ser mystisk, farlig och framför allt lockande ut. Kanske är det just det där svåråtkomliga som gör det så spännande. Kanske är det ovissheten om man har benmusklerna att gå upp eller är tillräckligt bra skidåkare för att komma ned som gör att det är svårt att slita blicken från Norddalstoppen.

Vid Norddalskaféet sitter vi med näsan i solen och ryggen mot väggen. Varm choklad i hand och blickarna vända mot den mytomspunna toppen. Idag är det ovanligt många skidåkare som kommer ned från toppen längs Sadeln och Namnlös, som två av vägarna ned kallas. Efter en stund når några av dem kaféet där vi sitter och sörplar i oss den sista chokladen. De möter upp sina vänner och pratar självklart om vandringen upp på toppen och åket ned. De tre männen, som är i 45-årsålderna, är blöta av svett. De har uppenbart kämpat både på upp och nedvägen. Man skulle kunna tro att de bestigit Mount Everest. I den kallas luften ångar det om deras jackor som de berättar att det var så brant att de inte såg backen framför sig.

Plötsligt börjar vi fundera på vad vi gett oss in i när vi bokade guide för att gå upp på toppen dagen efter.

När männen gått in för att beställa lite välbehövd mat fortsätter de två damerna i ungefär samma ålder i mild ton förklara för sina vänner att det faktiskt inte var så brant. Inte heller var klättringen upp speciellt jobbig och svår. Men det fick bli tjejernas lilla hemlighet. Männen fick behålla sin vision om att det var precis så där utmanande, svårt och farligt som de fått det att låta.

Alla har sin upplevelse om vad Norddalstoppen är. Oavsett om du frågar personalen på hotellet, olika guider eller vanliga skidåkare får du olika svar på hur lång tid det tar att gå upp, hur brant det är eller hur svår skidåkningen är. Alla är dock överens om att utsikten från toppen är fantastisk. Utsikt över berg, sjöar, fjorden och oändliga vidder.

Vi var helt enkelt tvungna att prova själva för att få veta svaret.

Dagen D och sämre väder

Det är med förväntan och nervositet vi vaknar och drar på oss skidkläderna. Drar undan gardinen och möts av snöfall. Det är uppenbart att vi inte skulle se så mycket av den där utsikten alla pratar om.

När vi möter vår guide får vi transiever och ryggsäck med spade och sond. Efter en kort genomgång om hur transievern fungerar ger vi oss upp med liften och glider vidare till foten av Norddalstoppen. Här tar vi av oss den varma tröjan, spänner fast skidorna på ryggsäcken och påbörjar vandringen mot toppen.

På väg mot toppen

Fotspåren från gårdagens bestigningar är igensnöade, men det är fortfarande hårt underlag under lössnön. Varje steg sparkas in i snön för att få fäste med pjäxorna. Efter ett tag känns det i vaderna att hela tiden stå på tå, men det är inte alls så där jobbigt som vi hört att det skulle vara.

Med snön som piskar i ansiktet och vinden som biter i kinderna är det lätt att dagdrömma om att vi är på riktigt äventyr. Nordpolen och Everest på en gång.

Utsikten från toppenEfter ca 30 minuter står vi på toppen och vår guide pekar och förklarar vad det är vi inte ser för all snön. Hon pekar ut vilka toppar som man brukar åka heliskiing till och var fjorden ligger. Fast allt är bara precis lika vitt.

Belöningen

Belöningen ligger självklart i att få ett skönt åk ned. Tack vare att det snöat lite så har vi, till skillnad från gårdagens bestigare, lite orörd snö och får flera riktigt sköna svängar. Svårighetsgraden på åkningen kan varieras efter kunskap. Allt från väldigt lätt till branterna där de kör nordiska mästerskapen i extremskidåkning.

På Norddalstoppen finns något för alla.

Som alltid med offpist tar det slut för fort! Jag vill ha mer. Jag är beredd att gå upp hela vägen en gång till bara för några fler sköna långa svängar i lössnön som bara är för mig mig mig. Men det får bli nästa gång. Nästa gång ska jag också se den där utsikten som ska vara så vacker. Nästa gång.

Relaterade länkar

Av: johan

Datum för publicering

  • 2006-04-06