IBM T40.

IBM var datorvärldens Volvo 740. En Arbetshäst. Outslitlig. Rubust. Osexig. Fyrkantig. Bekväm.

I mitt tycke gjorde IBM väldigt fula bärbara datorer, men vilka arbetshästar.
Det verkar som Lenovo fortsatt i denna tradition, men det har jag inte haft möjlighet att testa. Jag har kört T40 och T61 och de är i det närmaste outslitliga. När det gäller T61an så använder föräldrarna sin fortfarande (även om den är på sista versen) och jag är övertygad om att om jag bara satte i en SSD och uppgraderade från XP till Win7, så skulle den rulla och gå i ytterligare tre år (utan Aero).

T40n hängde med tills jag oavsiktligt hällde cider i tangentbordet och knapparna blev klistriga. Ett nytt tangentbord och den skulle klara av i allafall basala saker idag. Tangentborden från IBM/Lenovo är i princip outslitliga. Bekväma att skriva på och när IBM valde att hoppa på trenden med musplatta snarareän att hålla fast vid sin lilla röda styrspak mitt i tangentbordet så blev de än mer användbara. Som sagt, laptopparnas 740:  Totalt osexiga men #¤%¤ bra på det de gör.

Näst upp är DellD430.
En maskin som var så liten, så liten så liten… Jag har för mig jag fick den nån gång runt 2008. Trevlig med en löstagbar docka där man kunde koppla loss all skit man inte behövde. Under tiden jag använde den på jobbet så körde jag den med minsting-batteriet och utan docka.  Perfekt combo för arbete. Bra batteritid, en OK skärm och ett riktigt tangentbord. Klarade trådlöst utan problem och var en arbetshäst som funkade bra. Nackdelen var en svag processor vilket inte funkade så värst bra med en miljö med krypterade hårddiskar.

Jag slet ut tre mekaniska diskar under de två åren jag hade den (som sagt, jag är mobil och rör mig från möte till möte och slänger oftast bara igen locket innan jag springer till nästa möte där jag öppnar laptoppen och förväntar mig att kunna fortsätta där jag stängde den senast) , men köpte senare en begagnad dito och med en SSD är det en riktigt trevlig maskin.

Som sagt, bra tangentbord. Bra byggkvalitet. Inte den snabbaste, men för surf/mail/word/excel privat funkar den ypperligt. Ljudet är dock värdelöst, med en klen mono-högtalare men,  det är en arbetsdator. På jobbet har man ljudet avstängt, eller i headset.

En keeper (det är min huvudmaskin på landet fortfarande), även om jag gärna hade jämfört den med en DELL D630.

HP Elitebook 8440p

Nu närmar vi oss närtid (men mina recensioner siktar inte på processor, minneshastighet eller hårddisk utan mer på byggkvalitet, användbarhet och funktion).

Första gången jag fick en egen HP. Kollegor hade haft liknande och sa att de var väldigt nöjda. Själv gillar jag inte tangentbordet. Både IBM och Dell har bra tangetbord som liknar de som finns till stationära. En sådan detalj är extremt viktig för folk som använder bärbara som bärbara. Om datorn hela tiden sitter i dockan (vilket verkar vara fallet med de flesta bärbara, tyvärr) så spelar det ingen roll, men skriver man utredningar, pro-memorier, eller tom chattar dagligdags med kollegor, så kräver det ett tangentbord som i alla fall är OK. En kul detalj var LED-belysningen man klickar fram i toppen på skärmen.

Så, 8440p fick en trea för tangentbordet. Inte samma djup i trycket och mer ytligt skrivande. Jag har fortsatt skriva även på HP-tangentbordet, men det blir fler skrivfel och fler rättningar.

Senaste året har ena musknappen vid styrplattan gett upp och en USB-port har börjat glappa (första gången för mig på en laptop) och då ska datorn enligt utsago på Internet vara "military grade". Nåväl, i övrigt har byggkvalitet varit god och jag har bara bytt hårddisk en gång under dess livstid.

Maskinen körde lite varm ett tag, men lite "luft-på-burk"löste det. Så bortsett från tangentbord och musknappar som vart helt utslitna (tangentbordet är blankt när jag lämnar tillbaka den och det är en grop i knappen för vänsterklick, knappen har slutat fungera). Jag kan i alla fall lita på att min maskin inte kommer bli "refurbished".

Nyast är HPs Elitebook 820.

Så långt bra batteritid, nästan fyra timmar (men jag saknar Dells batteritestarfunktion) . Datorn kraschade under installationen, men det är säkert inte maskinens fel.

Det är en slimmad burk,  jämfört med 8440p. Det ska vara en minsting. Tangentbordet är, om möjligt, mer oinbjudande än det på 8440p även om det faktiskt fungerar bättre än vad jag trodde när jag först såg det.
Locket är i någon svart plast där minsta fingeravtryck syns omedelbart.

Det är en snygg maskin, men de andra bärbara jag använt kan man slänga runt lite hur som helst, de åker ner i ryggsäcken och upp igen, men här blir det tummar och fingrar och usch. Det lär bli skrapmärken på den fina plasten. Hoppet står till SSDn, att den kommer tåla omild behandling.

En riktig knapp för av/på med det trådlösa och en knapp för mute. Det verkar lovande. Ska se till att använda dem mer aktivt med den här bärbara. PÅ D430 fanns en switch på sidan för trådlöst, men för ljuden var det någon touchknapp som funkade sådär..

Det sista intrycket är plastskorven man använt för att täcka undersidan med. Det var säkert en bra idé, i teorin. Det skulle vara enkelt att bara lossa en knapp så var hela undersidan och alla uppgraderingsmöjligheter tillgängliga.
På tidigare laptoppar har alltid uppgraderingsmöligheterna gömt sig under olika fastskruvade plåtar.

Nåväl, tanken är god, i teorin, men har man tappat datorn i golvet en gång och det är svårt att få fast skiten i chassit igen, så inser man att det inte är så lysande idé.
Det är kul att se hela datorns innandöme, men hur ofta kommer jag ha behov av det, verkligen? Jag saknar den gamla tiden, när man fick skruva loss luckan för minnet för att lyckas uppgradera minnet.
Jag har en känsla av att det där locket som täcker hela undersidan av datorn kommer komma att bli en plåga under de tre åren jag kommer använda den här maskinen. Lägg till det ett tveksamt tangentbord och dessutom ett trackrecord för HP med musknappar som bara tål att man använder datorn i docka.