När det gäller högtalarkablar, som ju faktist var de som länkades tidigare, så är det i stort sett bara deras impedans som kan göra skillnad, så att långa kablar för över diskanttoner sämre när högtalarens impedans är låg. Man får alltså dämpning genom induktans genom kabelns längd. Men man har också numera i regel låg impedans i högtalare bland annat för att de inte tar in störningar lika lätt, men också för att talspolen kan göras lättare, då vikten på högtalarkon och spole ska vara så låg som möjligt.
När audiosignal (LF-signal) ska föras över längre sträckor har man tidigare föredragit att använda högre spänning och lägre impedans i högtalaren, då äldre tiders förstärkare ofta arbetade med hög spänning och den behövde transformeras ner till en lågimpediv högtalare. Numera används ibland transformator vid förstärkaren för att höja spänningen om LF-signal ska föras över en längre sträcka, och man transformerar sedan ner den igen vid högtalaren.
Resistansen är också en betydande del av impedansen när kabeln har liten genomskärningsyta, och det är egentligen den enda skillnaden mellan bra och dåliga högtalarkablar. När sträckan är mycket kort, upp till ett par meter, spelar det i stort sett ingen roll vilken kabel man har, vanlig platt elkabel 0,75 mm2 är den billigaste. Vid längre sträckning bör man ha grövre kabel, men så länge det handlar om samma rum behöver man knappast grövre kabel än några få kvadratmillimeter. 2,5 mm2 räcker i regel för att inga hörbara skillnader ska finnas. Längden på kabeln kan fasvrida signalen, men för det finns ingen bot, det är lika helt oavsett hur dyr kabeln är.
Och när det gäller digitala signaler, som HDMI, så är det solklart att alla skillnader som kan finnas är mätbara, och det finns inga sådana skillnader mellan dyra och billiga kablar.