Vanliga hörselskyddskåpor dämpar mer än aktiva hörlurar.
Man kan kombinera proppar med kåpor och får då mer dämpning, men samtidigt förändras balansen mellan yttre och inre ljud, dvs ljud som kommer in via ytterörat och sådant ljud som når hörseln på andra vägar, som genom näsa och mun eller via skelettet. En del ljud alstras också i kroppen, via blodomloppet bland annat.
Sedan kan man ju också ha störningar i nervsystemet, som tinnitus och annat, som ytterligare förvränger ljudbilden.
Starkast dämpning av yttre ljud får man om man använder både proppar och kåpor. Båda har nackdelar, som att kåporna är obekväma att bära och också rätt varma. Man kan uppleva tryck från dem, och de gör att man svettas mer. Propparna irriterar ofta när de bärs länge, och kan ge sår i hörselgången. De kan också leda till att man drabbas av vaxpropp i örat.
Hur långt det är meningsfullt att ta bort ljud kan man bara själv avgöra, men den enskilt effektivaste dämparen är kåpor av god kvalité. I kombination med proppar kommer nästan inget ljud alls in via ytterörat, men redan med enbart kåpor överväger ljudet som når hörseln andra vägar, genom skelettet, munhålan och näsan, samt från inre källor.
De aktiva lurarna använder man främst för att kunna lyssna till ljud utan att störas av omgivningens ljud, som när man vill höra musik eller tal i en bullrig miljö, t.ex. när man flyger. Aktiva lurar kan inte ta bort högvrekventa ljud, utan de blir gradvis mindre effektiva ju högre frekvensen är. Tekniken bygger på att man med elektronikens hjälp trycker membranet i hörluren i motfas mot det yttre ljudet.
