I Ubuntu använder jag filhanteraren och samma gäller XP eller Vista. I W2K använder jag Nero eftersom det inte är inbyggt. Samma om jag ska göra en skiva med musik i CD-format från  XP eftersom det är klumpigt att köra den genom mediaspelaren. Det är mycket enklare att använda Nero. Däremot i Linux går det precis lika lätt att göra en musik-cd från filhanteraren.

Så i de flesta fall använder jag filhanteraren, om den inte funkar eller det är för krångligt, då använder jag Nero.

Och Nero är inte alls struligt om man kan det. Det som kanske mest irriterar är om man gör en komplett installation att den ligger och bevakar cd-spelaren hela tiden, vilket är onödigt, eftersom den då installerar In-cd som man inte behöver alls.

oj, tackar för svaret! Det var min far som behövde ett program efter en HD-krasch, jag sa till honom o testa det jag fann, det var gratis vilket alltid är trevligt.

Vad är det som är struligt med Nero? Det är inte struligare än Sonic. Jag använder mig av Nero och är det bästa brännarprogram som jag har använd. 

Jag använder gärna NTI, men det är jag det… Jag gillar hela upplägget och det tar inte lika mycket hårddisk eller system som Nero, vad jag har märkt…

Jag har slutat att använda brännarprogram. Jag har skaffat mig en extern hårddisk istället. Det är bättre tycker jag.

#5

Ja, det är en snabb och bra möjlighet… men ibland är en brännare att föredra.. om man skall arkivera något eller skicka en kopia av ett arbete till någon… eller varför inte… helt enkelt skicka musik till ett skivbolag…

//

Jo, Nero är ganska bra, men tyvärr för oss Linuxanvändare, finns ingen "komplett" Nero. Cover Designern följer exempelvis inte med i Linuxversionen. Detta gör för min egen personliga del, att alla andra brännarprogram plötsligt blir minst lika intressanta som Nero, särskilt de som är gratis.

Nu för tiden använder jag nästan aldrig något brännarprogram då jag, som någon annan redan nämnt, använder en extern hårddisk istället. Det är bara när jag ska bränna Live-skivor som jag har nytta av ett brännarprogram, exempelvis Grub Live, gParted Live, Ubuntu Live och så vidare. Mycket bra att ha om hårddisken skulle krascha eller liknande, det kanske blir strömavbrott precis när någon viktig fil skrivs eller så. Då kan man enkelt starta upp från CD och eventuellt rädda det som räddas kan. Ha alltid en fräsch Live-CD i beredskap, man vet aldrig när man kan behöva den! Och det spelar ingen roll vilket operativsystem man har i datorn heller (möjligtvis om man har en Mac i och för sig), det blir operativsystemet på skivan som gäller.