Aldrig hört talas om det. Aldrig hört om särskilda strålar som skulle skada ögonen heller. Du har väl platt skärm och inte någon antik tjockis med strålning?

Förmodligen har du hört om terminalglasögon, som man kan prova ut för att lättare läsa på terminal-avståndet. De fungerar likadant som läsglsögon, som är inställda på läsa-bok-avståndet. Mät upp avståndet mellan dina ögon och bildskärmen och gå till en optiker, så visar det sig om du kan ha hjälp av terminalglas.

När jag såg rubriken tänkte jag på glasögon som man har ISTÄLLET för skärm… Alltså att man ser bilden i glasögonen istället. Då är det ju som upplagt för riktig 3D, dessutom.

Utvecklas sådant forfarande? Vet att det fanns en gång i tiden och de var mycket klumpiga.

Och Lill-Kisse har givit ett bra svar på frågan. Det händer att man kallar dem datorglasögon, men det enda de är till för är att få skärpa på rätt avstånd, där man har skärmen.

Myten om strålning från skärmen är gammal. Det är ju känt att elektroner kan orsaka röntgenstrålning, men i ett bildrör finns ingen sådan deflektor som ger ifrån sig röntgenstrålning. Däremot finns två sorters strålning; den ena är ofrånkomlig i ett katodstrålerör, den andra är önskvärd.

Katoden sänder ut elektroner; det är elektronerna som när de träffar skärmens fosfor exciterar ämnena där och får dem att sända ut ljus. Ljuset är den önskvärda och avsedda strålningen.

En del av elektronerna puffar på andra elektroner i bildrörets framsida, så att de skenbart går rätt igenom glaset. Det kommer alltså ut elektriska laddningar från bildrörets framsida, men dessa är inte någon form av strålning. Däremot kommer de laddningarna att sätta sig på partiklar i luften, damm, och göra mycket små dammkorn elektriskt laddade.

Elektriskt laddade dammkorn dras till motsatt laddade ytor, eller också till neutrala (oladdade) ytor. På baksidan av ett katodstrålerör finns en positivt laddad anod, som därigenom kommer att dra till sig mycket damm. Det dammet har vållat många tv-bränder när det har antänts av en eller annan orsak.

Men elektriskt laddade dammkorn sätter sig också på huden och i ögonen på den som sitter framför skärmen. Det var ett av skälen till att man fick "grus i ögonen" när man satt framför äldre datorterminaler, och det gav också en känsla av torr hy, och så klart är det dammet smuts; man blev alltså mer smutsig i ansiktet när man satt framför en crt-terminal.

Allt det där var innan TCO gav sig in i leken och krävde att skärmarna skulle släppa ifrån sig mindre elektriska fält. Nu en bit in på det tjugoförsta seklet lär det inte finnas några sådana bildskärmar kvar. Men myten om strålningen lever kvar.

Den önskvärda strålningen, ljuset, har dock några oönskade effekter. Genom att bilden inte visas kontinuerligt, utan blinkar ett antal gånger i sekunden, oavsett om man har bildrör eller platt skärm, så kommer ögat att uppfatta en modulation av ljuset, och det kan påverka autonoma reaktioner i kroppen. I synnerhet gäller det om bildskärmen finns i det perifera synfältet, alltså när man inte tittar direkt på den, utan håller på med något annat.

Det modulerade ljuset löser ut stresshormon, som kan ge symptomen som man kallar "elöverkänslighet! eller "elallergi". Det har visats vid försök, att elallergiker reagerar på modulerat ljus. Man har också iakttagit att reptiler och fåglar mår dåligt av modulerat ljus och att deras fortplantning störs.

En idé till förklaring är att i det perifera synfältet uppfattar vi inte detaljer, men rörelse, och att det är för att man ska kunna upptäcka fara. Om man alltså får en idog signal om fara i det perifera synfältet så ökar hormonerna adrenalin och kortisol, och man blir alltså stressad.

Därför är det lämpligt att inte använda en "skärmsläckare" som ritar upp bilder eller växlande mönster på bildskärmen, utan det torde vara bättre att släcka den helt, så att den inte står där som en källa till stress när man inte tittar direkt på den.

Och det finns ingen som helst möjlighet att eliminera modulationen med någon slags filter eller glasögon.

Att en CRT-skärm blinkar ligger ju i sakens natur. Ett antal linjer ska ritas upp på skärmen ett antal gånger per sekund. När det gäller en vanlig TV med CRT och färgsystemet är PAL är det ju som bekant 625 linjer som ritar upp 25 gånger per sekund (därav den berömda linjefrekvensen på 625·25=15625 Hz som man faktiskt kan höra, i alla fall om man är ung med hörseln i behåll).

Men när det gäller LCD-skärmar finns det ju egentligen ingen anledning till att bilden ska blinka. Att bilden uppdateras si och så många gånger per sekund betyder ju inte att bilden med nödvändighet blinkar. Om skärmen visar samma bild hela tiden så bör den ju inte blinka.

Vad är det du menar som blinkar på en LCD-skärm? Är det skärmens belysning du syftar på? Vet inte hur den fungerar, men den borde väl drivas med likström, annars måste man ju ha en inbyggd växelriktare i sin laptop för att det ska fungera i batteridrift, och det låter ju lite dyrt…

Nej skärmens belysning är det inte, den går med högfrekvens och är ett litet lysrör i kanten av en diffusionsplatta som ligger bakom den del som ger själva bilden. Nej, det är själva växlingen av pixlarna, som på de flesta skärmarna jobbar ungefär på samma sätt som crt-skärmen. Den ger alltså ett liknande modulerat ljus, en massa blinkningar, för fort för att uppfattas som flimmer, men tillräckligt sakta för att trigga våra reflexer och körtelfunktioner. Och skärmens lampa drivs faktiskt med växelström av en liten växelriktare, men det är en ganska liten sak, som oftast sitter uppe i själva skärmen, och frekvensen är någonstans mellan 25KHz och 100KHz. Den frekvensen orsakar ingen modulation.

Men om skärmen visar exempelvis en stillbild, så behöver ju pixlarna inte växla. Menar du att de gör det ändå? I så fall kan man ju undra varför… och jag pratar nu om LCD-skärmar. Hur plasmaskärmar fungerar har jag ingen koll på. Men LCD är väl, som förkortningen utläses, flytande kristaller som vänds och vrids för att åstadkomma det man vill, eller har jag missuppfattat något där? Har ju inte studerat det hela direkt, i och för sig.

Stämmer att det är flytande kristaller som växlar hit och dit (vinkeln på polarisationen). Inget är missuppfattat. Men i de allra flesta system där digital elektronik är inblandat finns ingenting som inte förändras. Allting, i stort sett, växlar med någon frekvens. Och därför skrivs bilden om gång på gång, alldeles i onödan, när ingenting förändras i den. Samma gäller i telefonen, och på kamerans lilla skärm.

Jo, men även om bilden skrivs om så kommer ju bara alla pixlar, om vi fortfarande pratar om att inget ändras i bilden, exempelvis stillbilder, att förbli oförändrade. Spontant tycker jag ju då att om kristall x har läge a och inget har ändrats så borde kristallen, trots att bilden skrivs om, gå från läge a till läge a, alltså förbli i exakt samma position som innan. Kan inte se någon anledning till att den först skulle inta någon annan position och därefter återgå till position a, så att säga. Det skulle ju bara vara dålig konstruktion som jag, fortfarande spontant, ser det.