FAR??

Tror att du menar FRA-lagen… och den trädde i kraft den 1 januari…

Därimot så kommer IPRED att träda i kraft den 1 april. Fildelningen kommer inte påvekas det minsta lilla, dock så kommer nog fler proxytjänster och liknande dyka upp…

I danmark så var det ju en 16åring som tog livet av sig efter att fått hem kravbrev från motsvarande antipiratbyrån.

Det har också läckt ut en mall på den danska antipiratgruppens utpressningsbrev, här finns den

"Vi kräver följande pengar:

x ljudupptagningar gånger 0,80 gånger 10,00 kronor gånger 2 == xx kronor
x filmverk gånger 0,80 gånger 70,00 kronor gånger 2 == xx kronor
Sammantaget xx kronor i ersättning för verken.

Vi kräver dessutom ersättning för den marknadsskada vi lidit. (Denna är specificerad som lika mycket som ersättningen för verken. Ovanstående belopp en gång till, alltså.)

Våra samlade ersättningskrav utgör: (summan av ersättning för marknadsskada plus ersättning för verken, alltså dubbla den första uträkningen).

Antipiratgruppen kan tänka sig att förlika (dvs, inte dra saken till domstol) om ni betalar halva beloppet inom tio dagar."

Det är nog IPRED jag menar (velig ? jag ?) och som jag vill diskutera.

Enligt danska antipiratbyrån är en nedladdad muskfil värderad till:

0,8*10*2 = 16 danska kronor + 16 danska kronor för rättighetsintrånget = 32 danska kronor

Skulle den värderingen hålla i domstol?

Har du ett par tusen filer värderade efter den tabellen så ligger du nog i klistret skulle jag tro.

Det kräver nog att man också har distribuerat filerna och att det finns bevis för detta. I lagen finns inget krav (Sverige) att kopia man gör för eget bruk skall vara av ett "original", och inte heller något absolut antal när kopiering för eget bruk inte längre är tillämplig. Jag tolkar det som att man inte kan förutsätta att en fildelare som ansluter sig kopierar olagligt; jag har själv till exempel tankat ner verk som jag har originalskivor till, eftersom det i vissa fall är enlkare än att rippa. Sådan kopiering är naturligtvis privatkopiering, vilken åtminstone i Sverige är tillåten. Jag utgår ifrån att den är så också i Danmark.

Och som sagt, om man distribuerar tusentals filer kan ju läget vara ett annat, men för min del distribuerar jag knappast mer än jag laddar ner, och det mesta av vad jag kör ut via torrent är dataprogram med GPL. Medan klienten är igång och jag tankar ner en musikfil kommer den ändå självklart att vara tillgänglig för nedladdning också från mig, det är ju så torrent funkar. Jag kanske bara kör ut ett par skivor av filen, och då bör nog eventuella ersättningskrav justeras med hänsyn till mängden utdelat material.

Och som sagt, rättsläget är inte solklart. Hur ska man kunna veta om den som laddar ner ett verk saknar eller har rätt att kopiera det? Jag har ganska mycket vinyl, och för mig är det väldigt mycket enklare att hitta låtarna på nätet, och återgivningskvalitén kan vara bättre än den blir om jag själv kopierar. Vad är den juridiska skillnaden mellan att göra en egen kopia och att hämta en som någon annan har gjort, när jag de facto har köpt verket av den som har rättigheterna.

Moraliskt är det naturligtvis också tveksamt att rättighetshavarna vill ha betalt två gånger för kopieringen. Jag har ju redan betalat för privatkopiering när jag köper mina media.

Jag tror att bevisläget inte är särskilt enkelt, eftersom det kräver inte att man vet hur många verk som finns tillgängliga, utan till hur stor del de verkligen har delats ut till personer som inte har rätt att kopiera dem. Att ett visst antal verk finns tillgängliga säger ingenting; att organisationen, som ju äger rättigheterna, kan tanka ner är ju inte olagligt, och jag vet inte hur de ska kunna få fram statistik på vilka verk jag faktiskt har delat ut, och till hur stor del jag har distribuerat dem.

Det som kommer att hända vad jag tror är att folk kommer börja använda de nya fildelningsklienterna som helt maskar din trafik och ditt ip nummer. Genom att använda dessa är det i stort sett omöjligt och se vem som laddar ner eftersom ipnummret inte kommer att synas i några spårloggar. Dessutom går det inte att spåra vad man ev. laddarner eller delar ut. Detta är krypterat och maskat så att bara klienten känner igen det. Det är att jämföra lite gran med säkra certifikat där bara avsändare och mottagare vet den gemensamma nyckeln.

Detta är mycket olyckligt att FRA lagen tvingar in oss i detta förfarande. Det kommer då bli fritt fram för t ex barn-porr od.

Som sagt jag tror inte lagskaparna riktigt tänkt så här långt.

Det finns redan i dag en hel del sådana klienter och nätverk men de används ganska lite eftersom det ju faktiskt går rätt ok att använda dagens teknik såsom Bittorrent och Direct connect. Med nya FRA lagen tror jag som sagt att man kommer att börja använda dessa annonyma fildelningsnätverk.

Jag skulle inte bli förvånad om det dyker upp nya tunnlande protokoll som helt hindrar insyn. För tekniskt finns det ju lösningar om man inte vill ha sin trafik avlyssnad. Problemet med lagen är ju intrånget i vår integritet, och det ligger mycket nära sånt som vi har lagar emot, som att bryta posthemlighet etc.

På 1980-talet var kassettkopieringen ett hot mot skivindustrin och en speciell kassettskatt infördes. Jag vet inte i vilken omfattning kassetter med piratkopierad musik såldes, men på den tiden så hade man kassettspelare i bilen, man ville inte slita på sina vinyler utan spelade över dem på kasett, barnen hade inte egna skivspelare i sina rum utan fick nöja sig med kassettbandspelare, man satte ihop blandade band och gav till någon man gillade och spelade in Tracks från radion. Trots kombinationen av dessa beteenden verkar skivindustrin ha överlevt.

Jag är gammal nog att även äga en vinylsamling. Vill jag lyssna på dessa skivor (som jag givetvis inte vill slita på genom att spela dem) så kan jag antingen köpa en skivspelare med USB och föra över dem till datorn, ladda ner dem illegalt eller köpa dem på CD eller betala för en nedladdning.  Det absolut dyraste alternativet är den legala nedladdningen och då får jag inget lull-lull på köpet utan bara musiken.

Förutom själva inspelningskostnaderna så tillkommer kostnader för tillverkning, distribution och lagerhållning av en fysisk CD. Kostnaderna för att tillhandahålla en nedladdningsbar fil är betydligt mycket lägre. Varför ska den då kosta lika mycket som den fysiska CD:n? När det gäller äldre musik så kostar ofta downloaden mer än den fysiska CD:n.

Jag har inget emot att betala för den musik jag konsumerar, men prissättningen måste vara rimlig och det är den inte idag.  Det måste väl vara bättre att sälja 150 nedladdningar för en krona styck än en nedladdning för 100 kr?

Antag att jag laddat ner en illegal samlingsfil som omfattar ett par CD-skivor som en artist gjort. Den kreativa artisten har gjort samtliga skivor på olika bolag. Flera av skivorna finns inte att få tag på lagligt längre. På samlingsfilen finns också ett par låtar från ett hobbyband som hyllar artisten. Tänk vilken härlig administration det blir när böterna för den här nedladdningen ska fördelas. Eller om någon roat sig med lägga upp "Fredriks femtioelva favoriter", mängder med låtar från olika skivbolag som köpt upp varandra.

#6 de finns redan. Jag vill inte gå in här och tipsa om specifika fildelningsprogram men det är bara att gopogla efter dem. tips annonumous fileshareing.

Om man bara laddar ner från nätet (inte lägger upp cd, film osv) är man då i risk för att "åka dit"?

#9 Ja.

Guide för anonym fildelning. Säg till när ni vill ha min publika nyckel att testa på.

Hur ska man tolka det om artisten skriver så här på sin hemsida

Tanka gärna ner vår musik. Vi blir stolta bara ni lyssar.

No rights reserved

#9 Det är precis vad de vill och vad den nya lagstiftningen från 1 april syftar till.

#4 Problemet med IPRED är att musikindustrin kan få ut dina uppgifter för att kunna stämma dig. Eftersom det i en stämning inte prövas mot svensk lag som ett brottsmål gör så spelar inte lagrummet så stor roll.

#11 Om du vet att det är artisten som fäller det yttrandet, och du troligen hittar musiken också på den hemsidan, så är det så klart fritt fram att tanka ner. Om du hittar musiken på andra ställen kan det vara mer tveksamt, eftersom det kan finnas andra rättighetsinnehavare också. När man gör en inspelning finns ofta en producent, som har del i rätten till inspelningen.

Annars är det definitionsmässigt artisten, kompositören och författaren som har upphovsrätt, och ett skivbolag eller förlag kan aldrig ha upphovsrätt.

Det betyder att skivbolaget eller förlaget inte har rätt att hindra andra att använda ett verk, något som blev aktuellt nyligen i samband med en teaterpjäs som skulle gå på Stadsteatern. Skivbolag och förlag har alltså aldrig och kan inte ha upphovsrätt, och deras kamp mot fildelning har inte ett skit med upphovsrätt att göra (eller åtminstone väldigt lite). Det handlar om andra kommersiella intressen.

#13 Dessutom bygger mycket av fildelningjakten på Amerikansk lag där skivbolagen faktiskt kan vara upphovsrättsägare till skillnad mot svensk upphovsrättslagstiftning.

Nej, äga upphovsrätt kan de inte, det är en annan lag, och copyright är inte upphovsrätt. Inte heller i amerikansk lag har företag upphovsrätt, och upplåtelsen av delar av upphovsrätten styrs helt av avtalet med upphovsmannen.

F-låt var lite otydlig. Du har helt rätt men som sagt fildelningsjakten bygger mycket på det amerikanska synsättet där du kan "köpa" dig copyright och där skiv/filmbolag har en stor copyright-portfölj som de försöker skydda med näbbar och klor för att kunna pressa ut sista öret ur. De vill ju nu även förlänga "skyddet" till 90 år, helst över hela världen, , allt för att bl.a. Disneys arv inte ska glida företaget ur händerna.