Attans… skrev just ett långt inlägg och sedan tryckte jag på något, vetta tusan vad, men så försvann all text. Tar en extremt kortfattad variant istället då:

För det första heter filen som jag hittade inte ”firefox4.0b6.tar.bz2” utan istället ”firefox-4.0b6.tar.bz2”. Kanske inte är samma fil, men innehållet är nog samma i alla fall.

tar-kommandot kräver lite flaggor för att det ska veta vad du vill att det ska göra. Prova ”tar xjvf firefox-4.0b6.tar.bz2” för att extrahera din fil. Vad bokstäverna står för kan du se genom att skriva ”man tar”, ”man” som i ”manual”. Observera att ”xjvf” måste vara gemener; ”J” betyder något helt annat än ”j”, exempelvis.

Använd gärna TAB-tangenten för autokomplettering. Har du lagt filen i en tom mapp behöver du bara skriva ”tar xjvf ” och sedan trycka TAB så kommer hela filnamnet ut automatiskt. Annars kan du alltid ge några bokstäver till innan du trycker TAB. Finns flera möjligheter med de bokstäver du skrivit kan du trycka TAB TAB för att se vilka möjligheter som finns.

Vill du extrahera filen utan att använda terminalen kan du högerklicka på filen i din filhanterare (Nautilus om du har Ubuntu) och välja ”Extrahera här”. Brukar också funka bra…

När du väl extraherat din fil har du en ny mapp som heter ”firefox” och i den finns ett antal filer. En av dem heter ”README.txt”. Den kan du öppna på flera sätt. Antingen genom att dubbelklicka på den eller att högerklicka och välja vilket program du vill öppna den med, men du kan även läsa den i terminalen direkt, vilket är det klart snabbaste alternativet om du redan har terminalen öppen och befinner dig i rätt mapp:

Skriv bara ”more R” och tryck därefter TAB. Det kommer då att stå ”more READM.txt” eftersom detta är den enda fil som börjar med ”R”. Tryck Enter och du ser innehållet direkt i terminalen och det kommer upp blixtsnabbt.

Man kan även skriva ”less” istället för ”more”. Det är en nyare variant som de flesta terminalnissar tydligen föredrar, men jag är ju av den äldre skolan i det fallet (UNIX kring 1990…) och i detta fallet spelar det absolut ingen roll vilket man använder. Jag har testat ”less” också men mina fingrar skriver ”more” automatiskt och då är det ju bara jobbigt att ändra det varje gång…

Annars finns en textredigerare som heter nano som också visar innehållet direkt i terminalen och som tillåter redigering av texten, men det behövs ju inte i detta fallet. Vill du använda den någon gång, eller bara testa, så skriver du bara ”nano” följt av ditt filnamn eller hela dess sökväg som filen inte ligger i den aktuella mappen.

För att förenkla det hela kan jag berätta redan nu vad som står i filen:

”For information about installing, running and configuring Firefox
including a list of known issues and troubleshooting information,
refer to: http://getfirefox.com/releases/”.

Så nästa steg blir att ta sig dig och se om man kan få mer information där. Jag gjorde en länk av adressen också så du kan ju klicka på den för att komma vidare.

Antar att du vet i alla fall lite om terminalen, annars är det bara att säga till om du vill ha en liten snabb grundkurs som täcker de vanligaste kommandona man behöver. Annars finns väl relativt gott om sådan information på nätet också, i och för sig.

För att förklara lite, om det inte redan skulle vara solklart för alla, så är alltså en ”tar.bz2”-fil ett filarkiv, kanske man kan säga, där ”tar” anger att flera filer är ihopklumpade till en ”tjärboll” (”tar ball”) medan ”bzip2” är en komprimeringsalgoritm, ungefär som zip, rar och allt vad det heter. Så det är alltså ett antal filer som komprimerats i ett arkiv, som en zip-fil ungefär. OM en fil heter exempelvis ”filnamn.tar” så kan man förvänta sig att hitta ett antal filer i den filen när man packar upp den, men en sådan fil är okomprimerad, alltså lika stor som dess filer är totalt.

Man kan även komprimera en enskild fil, men då behöver den ju inte klumpas ihop till något och då heter resultatet ofta ”filnamn.bz2”, exempelvis.

Okej, men nu har jag ju bara extraherat alltihopa. Hur installerar man programmet? så som man gör i windows.

Sedan undrar jag hur man startar en .run fil?

Jag lyckades skapa en ikon på skrivbordet med hjälp av programstartare men den startar den gamla versionen av firefox.

har hittat hur man skapar en run fil, problemet är jag måste lägga den i rootmappen vilken jag inte har åtkomst till. Mycket att lära sig.

Nja, detta är ju en betaversion som man kör ”direkt” utan installation (så vitt jag kommit fram till). Så kommer det givetvis inte att vara när den färdiga versionen kommer. Den kommer då förmodligen att finnas som en deb-fil för oss som använder Ubuntu, Debian med flera och säkert även som rpm-fil för de som kör fedora, Mandriva med flera. Dessa dubbelklickar man bara på och så installeras firefox automatiskt.

Och väntar man tills Firefox 4 finns som standard i ens distribution, förmodligen i Ubuntu 11.10 i vårt fall om inte redan i 11.04, så behöver vi inte göra något alls, eftersom allt redan är färdiginstallerat och klart.

Att du fick igång gamla Firefox beror på att datorn letar i de mappar som är definierade i miljövariablens ”PATH”. På min maskin får jag följande resultat om jag skriver ”echo $PATH” i en terminal:
/home/guraknugen/bin:/usr/local/sbin:/usr/local/bin:/usr/sbin:/usr/bin:/sbin:/bin:/usr/games

Finns inte den angivna filen i någon av dessa mappar så får man ett felmeddelande, men Firefox finns ju faktiskt i en av dessa, nämligen gamla Firefox.

Du kan dock tvinga en annan körbar fil att köras genom att ange hela sökvägen, så följande kommer att fungera i mitt fall:
/home/guraknugen/Skrivbord/Temporärt/Firefox\ beta/firefox

Observera ”\” som man måste ha framför mellanslag, eftersom mellanslag annars är separator mellan kommando och argument. Vill min inte använda ”\” kan man instället använda ”"”:
"/home/guraknugen/Skrivbord/Temporärt/Firefox beta/firefox"

Istället för ”/home/guraknugen” (i mitt fall) kan man använda antingen ”$HOME” eller ”~”, exempelvis:
"~/Skrivbord/Temporärt/Firefox beta/firefox"

Men allra smidigast, när man ska köra något som ligger i samma mapp som man redan befinner sig i är att använda ”.”, som betyder ”denna mapp”:
./firefox

Så här kan du göra en programstartare för Firefox-betan:

1. Högerklicka på skrivbordet och välj ”Skapa programstartare…”
2. Typ: Program
3. Namn: Firefox 4 beta (eller vad du nu väljer att kalla det)
4. Kommando: Leta med bläddra-knappen efter firefox-filen i mappen som kom från tar.bz2-filen tidigare och klicka ”Öppna”
5. Klicka på ikonen till vänster och leta upp en roligare ikon, exempelvis den som ligger i ”sökväg till firefoxmappen som vi fick från tar.bz2-filen/icons/mozicon128.png”. En ikon behöver inte vara av något särskilt ikonformat, utan det går bra med lite vad som helst tror jag, i alla fall brukar det gå bra med png och jpg, exempelvis.
6. Klicka OK.

Detta testade jag just och det fungerar.

Och som sagt, detta är inte det normala sättet att ”installera program” i Linux, om nu någon trodde det. Dock verkar man få utstå sådant här när man vågar sig på att testa en Firefox-beta… Det normala (i Ubuntu) är att leta i programcentralen och installera det man vill ha med ett klick.

#5: För att få åtkomst till ställen som du inte har rättigheter så måste du ha root-behörighet, eller på Windows-språk så måste du vara administratör. I Ubuntu finns som standard inget sådant konto av säkerhetsskäl. Dock måste man ju trots allt ändå då och då utföra sysslor som kräver extra behörighet och det gör man då med hjälp av kommandot ”sudo”, som är en förkortning av ”Super User DO”, det vill säga du får Super-user-behörighet (=root-behörighet) för ett enda kommando. Skriv helt enkelt ”sudo” före kommandot som ska utföra det som ska utföras, exempelvis:

sudo cp minfil /förbjudet\ ställe/

Det lösenord som efterfrågas är ditt eget lösenord, alltså inget särskilt root-lösenord, eftersom ett sådant inte finns. Och givetvis måste din användare ha behörighet att köra sudo, vilket dock är standard, men du kan skapa användare som garanterat inte kan rota i systemet.

I och med att du bara har rättigheterna för ett enda kommando så behöver du inte bekymra dig om att komma ihåg att logga ut som root, eftersom du egentligen aldrig är inloggad.

Vill du dra filer hej vilt i systemet (på egen risk) kan du köra igång Nautilus med root-behörighet och däri dra filer hit och dit. Du bör då använda gksudo istället för sudo och du får då mata in ditt lösenord i ett litet fönster istället för i en terminal:
gksudo nautilus

Givetvis kan du också göra en programstartare för Nautilus med root-behörighet så att du slipper att öppna en terminal varje gång du vill köra Nautilus som root och du kan även lägga till den i Program-menyn eller i någon av de andra menyerna om du hellre vill det. Högerklicka på menyn så kommer du nog på hur du ska göra.

Vet inte om jag missade att besvara någon fråga. Påminn mig i så fall.

Okej.

Angående Firefox så hade jag redan gjort som du sade och det fungerade efter att jag hade startat om datorn.

När det kommer till runfilen så var det till Nvidia drivrutiner och det fanns en drivrutinsikon högst upp på skärmen som jag kunde installera genom. För mig känns det som om Linux är mycket lättare att använda än vad jag tidigare hade trott.

Tack för hjälpen

#9: Jo, det är lite som man vill när det gäller användarvänligheten. Vill man krångla till det så går det utmärkt det också… Och det finns ju mer eller mindre lättanvända distributioner också. Man brukar ju exempelvis inte rekommendera Gentoo Linux till nybörjaren och det är ju inte helt utan anledning, vad jag förstått…

Ska förresten tillägga också, när det gäller att köra program från terminalen, som jag skrev en del om tidigare, att den uppmärksamme säkert märker att om man startar ett program från terminalen och sedan ”kryssar bort” terminalen, så dör även programmet man just startade därifrån. Kanske inte riktigt vad man tänkt sig. Botet mot det är att köra programmet i bakgrunden, vilket man gör med ”&”, så exemplet med Nautilus som root blir då:

sudo nautilus &

Terminalen svarar nu med ett process-ID som du kan använda om du vill döda processen, exempelvis 5867. Att döda en process gör man enkelt med ”kill”:

kill 5867
eller den brutalare varianten
kill -9 5867

”man kill” för mer information.

Kryssar du nu bort programmet så dör nog programmet också trots allt, så därför stänger du hellre terminalen med:

exit

Fast nu vet ju inte jag hur intresserad du är av att använda terminalen över huvud taget, många vägrar ju i det längsta att göra det. Den behövs ju knappast för daglig användning, i alla fall inte i Ubuntu, men den har absolut sina poänger.

Bra också när man klantat till det och försöker lösa ett problem via hjälp på ett forum. Enkelt att bara kopiera och klistra in kommandon i en terminal istället för att följa ”Klicka här och klicka där”-instruktioner. Som standard i Ubuntu är det dock Ctrl+Shift+c respektive Ctrl+Shift+v som gäller i terminalen för kopiera och klistra in, men det går att ändra. Anledningen till att man lagt till Shift är nog att Ctrl+c brukar användas för att avbryta ett program. Men det går att ändra kortkommandona i terminalen, som sagt.