Varför kör jag Linux?
När jag först kom i kontakt med Linux i mitten av nittiotalet var det långt ifrån klart som operativsystem, men redan då var det lovande. Vi satte upp en Linuxserver på jobbet, som fick agera filserver och gateway till Internet, och den tuffade och gick. Efter ungefär fem år var det dags att ta ner den, och den hade tjänstgjort utan problem hela den tiden. Den servade både ett Windows-nätverk och en MacIntosh som användes för diverse grafikjobb.
Då var den inte riktigt mogen för skrivbordet. Det gick visserligen att köra X på Linux, men det var en liten regndans att sätta upp, och det fanns inte full uppsättning av program. Stödet för Windows-program var inte särskilt utbyggt, även om jag skaffade mig en emulator som kunde köra PageMaker.
Sedan 2005 har jag praktiskt taget uteslutande använt Linux (Ubuntu), och jag behöll en dator med Windows för att jag hade två program som kräver Windows, dels Autosketch, dels Photoshop Elements. Jag använde ganska länge Elements för bildbehandling, men jag har mer och mer gått över till Gimp, som har ett verktyg som min version av Elements saknar, kurvor.
Men mestadels använder jag RawTherapee för kurvorna, eftersom RT också har en vettig metod att justera vitbalans, vilket alla versioner av Photoshop som jag har använt saknar. Alla råfilskonverterare kan justera vitbalans enkelt, men RT skiljer sig från andra genom att den också kan öppna och arbeta med jpeg.
Nu är det väl inte därför jag använder Linux, men idén jag hade var att kunna slippa Windows, bland annat för att tidigare versioner av Windows har varit ganska struliga och haft många fel, som aldrig rättades till; aldrig någonsin. I stället för att rätta de uppenbara felen har Microsoft ständigt kommit ut med nya versioner, som man måste betala mer för, och de gamla har helt enkelt övergivits. Jag är trött på det och vill inte längre betala en tusenlapp lite då och då för att få datorn att fungera. Med Linux slipper jag betala en gång till, och en gång till och så vidare i evighet. Jag slipper också en massa annat strul, som virus och diverse trevligheter i ständig förändring.
Saken är att jag har haft Linux problemfritt i mer än fem år nu. Inga problem, det bara funkar och lufsar på utan att jag behöver "gradera upp" om jag inte vill, men jag kan alltid göra det om jag vill ha en senare version. Det är främst tillförlitligheten som jag gillar, utöver att systemet är helt fritt. Jag kan ju till och med ändra själv i det om jag skulle få lust. De få program för Windows som jag till äventyrs vill använda kan jag köra i Linux också, även Photoshop Elements, om jag skulle vilja. Det finns ett kompatibilitetslager för Windows, så att programmen kan köras med Linux precis som om datorn hade haft Windows som operativsystem.
Och inte nog med att jag inte har haft ett enda problem med Linux under fem år. Jag har installerat det i tiotals datorer som jag har givit bort, flera av dem till äldre personer och rena nybörjare, många av dem vill ha ett annat språk i sina datorer. Inte heller de som har tagit över gamla burkar med Linux i har problem. De tuffar och går, och man kan ha flera användare, som var och en kan ha sitt eget språk i rutan.
Jag kör Linux, helt enkelt för att det är mycket enklare än Windows och inte vållar några problem, för att allting finns, alla program kan bara laddas ner, men det mesta man behöver är redan installerat. Alla Linux-datorer hemma har två språk, så att min fru, som enbart talar spanska kan ha spanska på sitt skrivbord och i alla program, medan jag som föredrar svenska har svenska menyer och svensk hjälp i min användarprofil.
Det går numera längre och längre mellan tillfällena då jag startar datorn som har Windows (XP), och jag gissar att jag en vacker dag kommer att installera om den med Linux och ge bort den för att få lite mer plats på skrivbordet.
Migrationen till Linux gick för min del ganska långsamt, eftersom jag hade ett jobb där vi använde Windows, och eftersom mina första grafiska program gick i Windows. Det är ibland lättare att behålla det gamla, även om något nytt är bättre, eftersom man kan det, är van, och att det därigenom är smidigare. Jag gillar inte att man tvingas uppdatera sånt som funkar tillräckligt bra för det man använder det till. När det nya Office-paketet kom med nya datorer, kunde vi plötsligt inte längre öppna gamla databasfiler som hade skrivits i Access. Sånt händer aldrig när man använder standardiserade format och programvara som är utvecklad av och för användare.
Jag är så klart snål, eftersom jag inte vill betala för uppgraderingar varje år, men det är inte främst ekonomiska argument, även om ekonomin också kan väga tungt. Det handlar om att ha ett system som inte plötsligt överges för någonting "nytt och bättre", där det gamla inte längre fungerar. Jag gillar helt enkelt inte att ha ett system som hela tiden skapar problem. Det slipper jag genom att köra Linux. Det bara tuffar och går, och allting jag behöver bara funkar.
Min favoritdistro är Ubuntu. Under de drygt fem år som jag har kört Ubuntu har jag inte haft något problem alls där jag har behövt support. Allt finns på nätet, bara att läsa sig till eller hämta. Kanske finns det snabbare system, snabbare webbläsare eller "bättre" program av skilda slag, men det som väger tungt för mig är att det är problemfritt och att allting finns. Utom virus.
Jo, Ubuntu har ju sina sidor, men det verkar vinna i längden. Har ju testat lite annat, men har alltid återgått till Ubuntu. Vet inte om det är vanans makt eller om det helt enkelt är bättre för just mig än övriga distributioner. Kanske både ock. Är inte så förtjust i Pulse Audio dock, men det går ju att avinstallera om man vill.
Jag har en Compaqdator, och hårddisken är nu uppdelad i två partioner, en för allt jag gör, en med enbart recovery.
Jag har nu Win7 och kör Chrome.
Jag försökte en gång installera Linux ,Ubuntu, men det visade sig då att då man installerrar Linux, raderas Win helt. Och det vill jag inte, för jag vet ju inte om jag vill behålla Linux eller återgå till Win.
Det man skulle kunna göra är att dela partionen ytterligare en gång och lägga Linux i den nya.
På andra datorer har jag sett att det där med att dela partionen finns det inlagt ett program för, men så klart inte på Compaq/HP.
Det finns nog externa program för att dela partionen, men var hittar jag ett som är enkelt, och gärna på svenska.
Tom
//Tom-B har överlåtit värdskapet för Fiske Ifokus till Hera.
Har testat Ubuntu några ggr men gett upp. Detta OS är hopplöst föråldrat när det gäller tex strömsparfunktioner. Jag fick återgå till Win7, då Ubuntu hade 1.5 timme kortare batteritid än Win7.
Sedan så är Ubuntu bra mkt svårare än Win7.
Jag gav Ubuntu några chanser, men för mig så är det Win7 som gäller ett tag till. 
#2 Under den tid jag har använt Ubuntu har man aldrig behövt ta bort Windows; tvärtom frågar installationen om man vill lägga Ubuntu parallellt med systemet som datorn har, oavsett vilket system det är. Det enda som då ändras, förutom partitioneringen, där Linux tar den andra partitionen, är att bootsektorn pekar på en bootladdare, som kan välja vilket operativsystem man vill starta. Om man kör FDISK MBR från Windows kommer bara Windows att starta, eftersom det återställer Windows bootsektor.
Så det är alldeles fel att Ubuntu raderar Windows. Om det var någon som raderade Windows, så var det du, för Ubuntu har aldrig gjort det valet, det är användaren som väljer om Windows ska vara kvar eller inte. Och det har inte att göra med om datorn är en Compaq eller någonting annat. Ubuntu frågar om du vill ha ditt gamla system kvar på skivan eller om du vill använda hela skivan, och när du har installerat Ubuntu parallellt med Windows så kan man också köra Windows; det valet får man varje gång man startar datorn.
Jag snackar inte skit om Windows, och jag tycker att det är väldigt illa att det kommer såna här ogrundade påhopp på Ubuntu.
#4: Problemet är att folk tror att de bara kan installera allting hur som helst utan att ens bemöda sig med att läsa på den jävla skärmen. Man blir så trött. Och om något installationsprogram skulle vara så enkelt att man inte behöver fatta några beslut själv, så kommer de flesta att klaga på att man inte kan välja saker och ting…
Apropå ingenting, så bytte jag själv till Linux (råkade bli Ubuntu men kunde lika gärna ha blivit något annat, var inne på Vector Linux ett bra tag innan jag visste om att Ubuntu fanns) för att jag tyckte att Windows var krångligt och dessutom längtade jag tillbaka till Unix-tiden på högskolan som jag gick en gång i tiden, på den tiden då allting var enkelt och självklart…
Trivs grymt bra med Ubuntu och jag kan göra i stort sett vad som helst med det. I Windows var det tvärstopp vad jag än försökte göra, i stort sett. Det enda jag saknat är ett riktigt bra videoredigeringsprogram, men jag har trots det kunnat redigera video så att resultatet har blivit det jag tänkt mig och det är mycket på gång på den fronten nu också, exempelvis OpenShot och att det varit prat om att LightWorks ska bli tillgängligt för flera operativsystem.
Även ljudredigering på proffsnivå har ju varit lite eftersatt, men Ardour verkar vara riktigt på gång nu, så det blir spännande att se vad som händer. Kort sagt händer det mycket spännande just nu i Linux-världen, och bara en sådan sak kan ju vara skäl nog att testa, om inte annat.
Jag tycker att just Ubuntus Live-skivor är helt suveränt användarvänligt upplagda.
När man startar datorn med en Ubuntu-CD får man först upp en meny där man kan välja mellan att:
- starta från hårddisken med systemet datorn har
- kontrollera att skivan är felfri,
- kontrollera minnet i datorn
- provköra Ubuntu utan att installera det på datorn
- installera Ubuntu
Om man då kör "Live", dvs provar Ubuntu utan att installera, går det ganska sakta att komma igång, eftersom en CD är mycket långsam jämfört med en hårddisk. Men sedan kan man prova ett grundutbud av program som finns på skivan, och som inkluderar kontorsprogram, bildbehandling, webbläsare och lite spel. Man har också en ikon på skrivbordet där man kan välja att installera till hårddisken. Om man inte trivs med hur Ubuntu ser ut så är det bara att stänga datorn eller starta om. När Live-skivan stänger av datorn matas skivan ut. Man kan sen slänga skivan om man inte gillade det, eller ge bort den eller spara den eller vad man vill. Man kan glömma hela grejen. Ingenting har hänt med datorn.
Om man väljer att installera, så får man ett antal frågor.
Den första är vilket språk man vill använda för installationen. Det finns rätt många att välja på, betydligt fler än de 24 som har fullständigt stöd i alla program.
Andra frågan är var man befinner sig. Ubuntu ger ett förslag baserat på tiden som är inställd i BIOS om man har den kopplad till Internet, och om det stämmer med språkvalet föreslås också land.
Sedan vill Ubuntu veta vilket tangentbord man har, och även där finns ett förslag baserat på språkvalet.
Nästa fråga är vad man heter och vad man vill kalla datorn, och vilket lösenord man vill sätta, och om man vill att datorn ska öppna skrivbordet automatiskt utan att man behöver logga på med lösenord. Det går inte att ändra i systemet utan lösenord, så man har inte problemet att man måste köra som "vanlig användare". Administration kräver alltid lösenord.
Sist kommer frågan om man vill använda hela hårddisken eller om man vill ha kvar eventuellt operativsystem som redan ligger där. När man har svarat på den frågan och bekräftat det efter att Ubuntu tydligt har talat om att man är på väg att ändra innehållet på hårddisken och måste bekräfta att man verkligen vill göra det, då installeras Ubuntu, antingen helt för sig själv eller tillsammans med det OS man hade från början.
När man har bekräftat, så sätter installationen igång, inte förrän då, och man behöver inte svara på fler frågor, utan man kan ta en promenad eller fika eller vad man har lust med. Installationen kommer att ta mellan en halv och en timme, och man behöver inte röra datorn under tiden. En del av installationstiden är att datorn hämtar fullständigt språkstöd via Internet och installerar språkstöd för alla program som följer med.
Till skillnad från Windows är språket man väljer inte det enda man kan ha. Nya användare kan installera sina egna språk, så man kan ha flera språk i datorn, beroende på vem som använder den. Jag har till exempel alltid spanska och svenska installerat, men det finns ett otal olika språk att välja på, även en del ganska små språk, eller dialekter. Och alltihop är fritt; inte bara fritt i betydelsen att man inte behöver betala för det, utan fritt i betydelsen att man får ändra det om man vill, man får tillgång till källkoden till alla program och till operativsystemet, så att man kan göra egna anpassningar om man vet hur man ska programmera dem. Programmeringsverktyg följer också med.
Och om man vill ha sitt gamla Windows kvar på hårddisken, så får man det; datorn kommer då att fråga varje gång man startar vilket system man vill starta.
OK! Vi var två som försökte installera Ubuntu på min disk. Men vi var tydligen lika stora klantskallar båda två, som fick det till att Win raderades. Den andre hade installerat det på fyra andra datorer utan problem, men kände inte igen en eller annan fråga vid mitt försök, så vi vågade inte fortsätta.
Men det var ju ett bra klargörande, så det är väl bara att göra ett nytt försök.
Tom
//Tom-B har överlåtit värdskapet för Fiske Ifokus till Hera.
Om du vill känna dig säkrare, så kan du ju installera det på en egen hårddisk. Det är en ganska enkel operation att skifta hårddisk i en dator, och om man ska göra något som man tycker är vådligt, så kan det vara bra med både hängslen och svångrem.
Men jag skulle ändå råda att prova innan du installerar. Skillnaden när man har installerat är att det går mycket fortare och att man har fullt stöd för språket man har valt. Medan man provkör är det lite blandat med engelska.
Jag har en extern hårddisk ansluten via USB. Använder den för backup egentligen. Men det kanske funkar.
Det är som du säger. När man inte är så duktig, så är man väldigt osäker på vad som händer när man gör saker man inte känner igen.
Nä'r vi försökte installera Ubuntu, så testade jag lite att bara köra via CD:n. Det tilltalade mig, så därför vill jag pröva igen.
Tom
//Tom-B har överlåtit värdskapet för Fiske Ifokus till Hera.
Så…kan man installera U på en annan Hd om man har flera st i datorn - får man det valet? Ja har ingen CD med U - men de kan man väl hämta hem via nätet?
Ja kollade på U förut - men då var det för omoget för mina behov (dåligt programutbud). Läste åxå andras erfarenheter - å det var för magert med program & drivare då.
/L
PS. bra initiativ med denna tråd DS.
Om man ska köra systemen parallellt kan man installera Linux på en annan hårddisk, men bootsektorn (MBR) på den första byts alltid ut mot en som pekar på bootloadern, vanligen grub, där man kan välja varifrån datorn ska starta. Det går att ha flera system i datorn.
Man kan installera det på en extern disk eller en sticka om man vill, men det är en liten regndans om man vill köra stickan på en annan dator, eftersom den har drivare för hårdvaran där den installerades. För att få rätt video för att X-servern ska starta måste man konfigurera video från en terminal först om det inte är samma som datorn där man körde sist. (sudo dpkg-reconfigure xserver-xorg).
Var in & kollade på http://www.ubuntu-se.org/portal/
…& det krävs fortfarande att man ska hålla på ladda hem program som inte e fria/gratis.
Ja tycker de e mycket strul innan man får allt på plats. Flera olika ver. - som inte ja kan hitta ngn info om - betr. skillnaden mellan dessa & allt för rörigt.
Det finns åxå en: Daniel Nylanders "Nordic Remix Edition" som är modifierade skivor som redan från början har fullt språkstöd för svenska, engelska, norska (bokmål/nynorsk), finska, danska, samiska och isländska.
----------
Här styr han Ubuntu - med huvudet
http://www.idg.se/2.1085/1.341128/har-styr-han-ubuntu---med-huvudet
Skillnaden e att han anv. utsidan.
/L
Man måste så klart inte ladda hem ofria program, men vissa drivrutiner kan finnas från tillverkare av grafikkort, där man inte får uppdatering från Ubuntu, och de kanske krävs för att få fullt stöd för 3d, men systemet fungerar utan proprietära drivrutiner. Att sedan inte sådant som inte är standard på webben funkar utan att man tar hem program för det är kanske inte så konstigt. Fullt stöd för Shockwave/Flash exempelvis, kan kräva en videospelare där man inte får källkod. Däremot behöver man inte betala för den.
Det kan ju inte rimligen vara de som programmerar operativsystemet som ska se till att obskyra funktioner går att köra på datorn. Det måste ju vara en angelägenhet för dem som programmerar sånt. Jag drar ofta slutsatsen att "utvecklaren" inte vill att jag ska se sidan när det ligger sånt skit där.
#12: En av skillnaderna på Ubuntu, tillsammans med andra seriösa distributioner, jämfört med exempelvis Windows är ju att Ubuntu är gratis. Windows betalar du pengar för och i den summan ingår då stöd för en mängd ofria och ogratis (!) format. Visst kan man installera stöd för diverse format gratis, men när det gäller exempelvis Ubuntu har man valt att låta användaren själv avgöra om han eller hon vill ha stöd för ofria format. Detta är de nog mer eller tvungna att göra för att undvika stämningar och annat kul. Den slutgiltiga lösningen vore ju så klart att släppa alla format fria och öppna dem för alla och envar, men det är knappast Ubuntu-gänget (alltså Canonical) man ska hacka på då.
När det gäller vissa distributioner ingår stöd för lite av varje som standard och det är då en risk man tagit som man kanske eller kanske inte får ångra.
En del har gått en medelväg och tillhandahåller ikoner att klicka på om man vill installera proprietär programvara. Ungefär som när det gäller Ubuntu och nVidia-drivrutiner: Ubuntu märker att du har ett nVidia-kort och du får då ett förslag att installera nVidias drivrutiner. Alternativet är givetvis att behålla den öppna drivrutin som du annars redan har, men denna brukar ha bristande stöd för 3D-effekter exempelvis, i alla fall när det gäller nVidia-kort.
Och till sist så pratas det lite om att installera Ubuntu på ena eller andra sättet. Ett sätt som jag gjorde, visserligen var det Linux Mint, men det går lika enkelt att göra med Ubuntu, var att installera operativsystemet på en USB-sticka. Då har du samma fördelar som med en Live-skiva plus att du kan modifiera systemet, alltså installera program och sådant som inte låter sig göras på en CD eller DVD.
Har man exempelvis en Live-CD kan man välja att installera den på en USB-sticka och man får alltså då en skarp version utan att man behöver talla på sin hårddisk. Dock får man vara lite mer aktiv när man startar sin dator och själv se till att datorn startar från USB-stickan och inte från hårddisken.
Antar att man kan ändra boot-ordningen och lägga USB-stickan först och att den då startar från den när den är ipluggad och annars från hårddisken, men det har jag inte testat på min dator i alla fall.
Själv har jag kört Windows, Mac OS, Ubuntu, Mandriva, SUSE, Fedora, Arch, Parsix. Av allt jag provat är Windows det absolut sämsta! Blir förundrad över att ett företag som Microsoft med alla sina resurser inte lyckas bättre!
Nu kör jag mestadels Ubuntu och Arch. Har Windows kvar på datorn, men kör det aldrig - Det är hopplöst att använda.
Jag tror att anledningen till att många föredrar Windows är inte att det är enklare, för det är det inte, utan för att andra kör Windows. Man gör helt enkelt som andra.
En gång i tiden trodde nästan alla människor att Jorden är platt…det innebar inte att den var det.
Om man nu vill testa ubuntu utan att köra en Live-CD kan man testa Wubi (http://wubi.sourceforge.net/). Den låter dig installera ubuntu som ett windowsprogram och du kan enkelt avinstallera det sen.
Jag har kört ubuntu och har det i flera virtuella maskiner, har inte bestämt mig för att byta ut windows till det ännu, men kanske när Win 8 blir stort… Tycker det verkar vara ett oskick på stationära datorer.
Har en gammal lånad laptop som jag körde lubuntu på en sväng, funkade mycket bra, snabbt och enkelt. Har dessutom aldrig sett en snyggare och enklare installation av ett operativ än ubuntu, som dessutom installerar viktiga uppdateringar under tiden.
Och ytterliggare en anledning till att jag inte byter ut windows är att jag vill kunna spela CS:S, visserligen kan man köra det via wine, men jag harinte orkat testa. Kanske ngn dag. Vanans makt är stor.
Till ru4real:
Du vet väl att du kan dual-boota?
Det hade jag gjort i ditt fall (för CS:S's skull, men inget annat).
Enligt min erfarenhet funkar wine utmärkt till vissa program, men inte alla.
/
J
#17, jo såklart. Men jag har fortfarande inte bestämt mig, för van i windowsmiljön.
Starta ny diskussion